The Sky Is Blue

Oh yes it is! Spinningsalen denna morgon var dock av en helt annan utsikt än en klarblå himmel. Om man bortser från mina försök till positiva tankar för att lyckas hålla hjulen i rullning. Svettades som en gris. Föreställ er en finskbastu och ni har en bra liknelse med hur härligt det var att kliva av sadeln och bege sig ut i den friska vinterluften. Passet var däremot en perfekt genomkörare och avlastning från all löpning. För er som tränar en del kan det vara värt att avlasta kroppen med lite cykel emellanåt. Låta knäna vila lite. Tillbaka till morgonens bravader. Lovade feedback på pulsbandet. Motivationen som triggades när man såg sin puls vid sidan av alla andras i salen är absolut ett vinnande koncept. Nackdelen med dessa band är att man inte alltid kan lita på dem, rättare sagt dem ger inte alltid en rättvis bild av i vilken procent din verkliga puls ligger på. Många aspekter som spelar in, men ge det en tid och dessa pulsklockor kommer vara ultimata. Själv trampade jag för fulla muggar med svetten droppandes från näsan och låg på en puls runt 80-86procent medan damen bredvid knappt hade hunnit börja trampa och var uppe i 95procent.  Så länge du vet att du gett ditt max så kan du bara vara annat än nöjd. It´s what I call feel good. Känslan av att du klarade det.

                                                        The Sky Is Blue.

Breakfast #2 after workout